Fly fäkta fly fäkta fly fäkta

Damn. Hade hoppats på ännu en likgiltig dag, men natten var orolig. Kanske för att jag var tvungen att hämta ut duntäcket igen ur garderoben o lägga ovanpå de rödhåriga sjöjungfruarna. Det gillade de inte. Kanske för att jag innan dess satt på Saplas uteservering med ryggen mot bagdad livs och tvångsmässigt tittade mig över axlarna var 30:e sekund. Kanske för att jag sträckkollar på relation-sex-serien "tell me you love me", vilket typ är den sista serien jag borde kolla på just nu.

Men igår var ändå okej, idag är mindre okej. Jag hatar att solen skiner, och jag hatar att jag har en deadline att hålla. Om inte den hade funnits hade tiden varit min vän. Då hade jag kunnat sluta ögonen och bara vänta på att dag ska bli natt och natt ska bli dag, och däremellan hade jag dansat salsa och bachata, hängt med folk, kollat på en miljon filmer och tagit en tripp till precis vilken destination som helst i världen. Jag behöver rumbla runt i nya gatunät där jag inte känner mig som en fluga som klistrat fast. Så sjukt frustrerande att inte kunna njuta av våren, att jag inte kan vara glad, inte har någon självdistans och inte klarar av att göra mitt jobb. Det är så jävla otacksamt att ha dåligt samvete uppepå alltsammans. Skitliv.